Vändningen

Efter att jag varit sjuk i många många år så fick jag till slut träffa en vikarierande läkare på vårdcentralen som faktiskt såg mig. Inte en läkare som bara vill skriva ut mediciner, utan en läkare som såg mig, människan bakom fasaden. -Du har gått in i väggen, löd domen. Ställde mig mycket frågande till detta eftersom jag sökte för mina smärtor i kroppen. Varannan led i kroppen var inflammerad. För höga inflammationsvärden och för höga vita blodkroppar. Kan säga att jag satt och såg ut som ett frågetecken för jag ville nog inte ta in vad hon egentligen sa. 

Hon sa till mig att hon skulle be min ordinarie läkare att skicka en remiss till en rehabklinik och på den vägen är det.  Det bästa som hänt mig under många många år. Tänker berätta mer om detta i ett annat inlägg, för jag ser så många människor runt omkring mig nu som verkligen mår dåligt och i princip alla har samma sympton. Sover dåligt, går upp på nätterna, håller andan, kan inte fokusera, gör allt och alla saker på en gång och framför allt, man blir oerhört arg,  ledsen och förtvivlad för att ingen tror på att det man säger är sant. 

Kom tillbaka till mitt arbete i januari. Ett jobb som jag verkligen älskat att gå till. Känslan denna gång var annorlunda. Inte på grund av jobbet i sig själv utan för att så många av mina gamla kollegor hade slutat. Självklart hade jag kvar ett helt gäng av fantastiskt kollegor, men det var något som gjorde att jag inte kände mig tillfreds. Månaderna gick och jag kände att jag var på väg att glida tillbaka till samma jäkla fotspår igen och då, precis då, får jag det där samtalet som faktiskt förändrade allt. En fantastiskt väninna – som det alltid sprudlar positiv energi om – hör av sig.  Vi pratar om allt mellan himmel och jord, då vi inte hörts av på länge. Berättade lite om mina tankar om jobbet och då säger hon; – Starta eget och börja ta ut din allmänna pension. 

Ska väl erkännas att jag själv tänkt på detta med pension men inte vågat tänka tanken klart. Det är ju ändå ett rätt stort steg, men va fasen, jag blir 61 år och jag ska väl också hinna ta del av systemet innan det jag lämnar in för gott. Sagt och gjort, jag berättar för min VD om mitt beslut och vi kommer fram till båda två att det här kommer bli riktigt bra för min del. Till saken hör ju också att jag skulle arbeta kvar på företaget men som konsult i fortsättningen. En riktigt bra deal för mig. 

Nu blir ju saker och ting inte riktigt som man tänkt sig, för i slutet av april blev 20 kollegor, inklusive mig själv, varslade! Det var ingen av oss kollegor som såg den vändningen komma. För egen del blev det ju ändå riktigt bra, även om jag nu får starta företaget från noll istället för att fortsätta att arbeta för min gamla arbetsgivare. 

Den 15 maj gjorde jag min sista arbetsdag på Edge HR även om jag är anställd fram till den 10 oktober. Känns skumt faktiskt, men jag har nu tid på mig att starta upp mitt företag och faktiskt ge mig tid att leva. Jag tycker jag är värd det. 

Är du nyfiken på vad jag kommer sysselsätta mig med, klicka på knappen nedan.